"jag gillar dig, du är charmig, rolig, intressant, oemotståndligt vacker, lite smått slug och mystisk på ett sådär sexigt sätt"

love you♥

http://minicajsa.blogg.se/

Det började med att jag märkte att någonting inte stod rätt till hos dig. Jag frågade dig flera gånger om det var något, jag frågade varför du betedde dig som du gjorde. Jag fick samma svar varje gång; det är ingenting, allt är som det ska. Jag trodde på dig tills den där fredagen kom, kommer du ihåg? fredagen den 3/9. Vi stod utanför mitt hus och diskuterade vart du och jag ska sova någonstans denna kväll. Du ville sova med Gustav fast du lovat mig att komma och sova med mig, jag som hade suttit hemma själv och hade planerat hela min fredag efter dig. Mitt i allt frågade jag dig om du vill vara själv ett tag. Du svarade att du inte visste vad du kände längre. Allt kom som en stor jävla chock för mig, jag fattade ingenting. Mina knän vek sig och jag ramlade ihop på min gata, du blev rädd tror jag. Du tog tag i mig och sa att jag skulle ställa mig upp. Du kramade om mig och sa att allt skulle bli bra. Vi stod och pratade ett bra tag och kom senare fram till att du skulle komma och sova hos mig senare på kvällen. Du sa att du inte ville att jag skulle ligga och gråta själv hela natten så då bestämde du dig för att sova hos mig...

Du kom till mig senare på kvällen, allt kändes så jävla konstigt. Det var den värsta natten i mitt liv och jag sov knappt någonting. Jag vaknade flera gånger av att tårarna rann på mina kinder och av att paniken tog över hela min kropp. Vi sov 3 timmar allt som allt tror jag, sedan ringde klockan. Vi skulle upp tidigt för att du skulle iväg och spela match. Vi åkte upp till nordiahallen där du hade samling. Jag satt i baksätet i din bil och funderade över hur livet skulle bli. Du kom fram till mig, pussade mig på munnen och satt dig bredvid. Jag förstod egentligen inte varför du pussade mig, du hade ju gjort slut med mig några timmar innan? Jag kramade om dig och sa; jag förstår att det inte är lätt vara den som lämnar. Jag förstår att det är jobbigt för dig med. Då kom dina tårar och nära dina kommer, börjar mina också rinna. Där satt vi i din bil och grät några minuter innan du skulle iväg och spela. Det var för få bilar för att jag skulle kunna åka med, så vi kramades, sa att vi älskade varandra och sedan vandrade jag hemåt, medan du satte dig i bilen som sakta med säkert började rulla iväg.

Vi träffades sen senare på kvällen. Jag sa till dig att jag tyvärr inte orkade ha dig som vän och umgås med dig om vi nu inte kände samma sak för varandra. Vi kom iallafall tillslut fram till att vi skulle testa igen, både ville. Vi bestämde också att ändra vårat förhållande lite, att vi inte skulle ses lika ofta och att vi skulle ha mer egen tid. Men det funkade inte det heller. Efter vi testade det i två veckor, så bestämde du dig att vandra vidare. Vi satt i mitt rum, den 15/9 en onsdag, och där i mitt rum tog helt plötsligt år saga slut.

Sedan kom de här helvetes dagarna, då jag låg nätterna långa och grät. Då jag inte kunde sova själv, då jag Emma 17 år fick sova med mamma och pappa för att jag skakade av rädsla. De var dem här jävla dagarna och nätterna då jag skulle behöva vänja mig. Du och jag levde i ett förhållande väldigt nära och tätt intill varandra, vi sov med varandra 5-6 dagar i veckan och vi pratade med varandra varje dag. Du lämnade ett så stor tomt hål efter dig. Tänk er själva jag har haft honom där varje natt och nu skulle jag bara en dag börja vänja mig vid att sova helt ensam. Det var svårt. Tidigare kunde jag ringa honom dygnet runt och nu vet man att han inte ville ha mina telefonsamtal längre. Det var så jävla tufft att inse. De här dagarna har varit de värsta dagarna i mitt liv hittills, de har varit så jävla jobbiga och tagit så otroligt mycket energi. För mycket energi för att jag skulle orka leva mitt liv som jag gjort tidigare, jag slutade både äta och träna och det enda jag brydde mig om var det här och skolan.

Mitt i allt får jag höra från hela omvärlden att han träffat någon ny och jag fattar ingenting. Jag pratade med honom flera gånger och även här sa han; det är ingenting mellan oss, jag träffar bara henne för att plugga och hon är min vän.  Jag fick till och med höra från vissa av de människor som står honom mycket nära att han ljög och gick bakom min rygg. Människan jag älskat av hela mitt hjärta, stack kniven i ryggen på mig! och det värsta av allt var att han trodde att jag inte skulle få reda på någonting. Jag förstår fortfarande inte hur han tänkte. Under den här tiden som ni redan kanske vet, så träffade han både mig och henne. Han släppte aldrig taget om mig helt. Vi fortsatte att ses och umgås, som något slags hemligt par typ. Jag har mått skit över att han inte vetat vad han velat, utan att han stått och trampat med ena foten hos mig och den andra någon annanstans. Det har varit äckligt jobbigt.

Sen efter en månad kanske började jag känna mig ganska stark, glad och se lite ljus. De kom en helg då jag hade så underbart roligt med mina vänner, festade, fotade och bara mådde allmänt bra. Jag började inse att jag faktiskt kunde må bra utan honom, att jag kunde stå på egna ben OCH vara stark. Jag hade nu inte pratade med honom på flera dagar och saknade började också avta. Men mitt i allt började han smsa mig. Jag kände på en gång att det började klia i fingrarna och att jag vill svara, men jag visste inte hur jag skulle göra. Jag bestämde mig iallafall för att svara. Sen skrev vi hela den helgen. Vi smsade ganska mycket och jag blev ännu en gång jävligt förvirrad. Sen kom den där söndagen, 17/10 då det där smset som jag blev helt stum av kom till min inkorg...

Det är exakt två veckor sen, ja läs igen, TVÅ VECKOR SEDAN jag fick det där smset. Datumet var 17/9. På morgonen när jag vaknar ser jag att jag har två sms på telefonen. I det första frågade han mig vad jag gjorde och i det andra skrev han att han tänkte på mig och fick bara lov att skriva till mig. Jag blev ganska chockad när jag läste vad som stod, ett sånt sms hade jag inte fått på över en månad av denna kille. Sen smsade vi hela den här dagen och mitt i allt när vi skriver med varandra, plingar min telefon till och det är ett till sms av han, i det stod det; jag är seriöst inte lycklig utan dig. Jag skrev tillbaka att jag inte är lycklig utan han heller, det är inte heller, inte alls. Som svar får jag det här smset; När jag på nätterna sluter ögonen så vandrar mina tankar iväg på dig och mig. Jag tänker på våran enormt speciella historia. Det finns nog ingen i hela världen som delar det vi gör Emma. Minns du alla underbara stunder vi haft tillsammans? Våran dag på gräsmattan, 3år av stirrande på varandra under lektionerna, när vi åkte till tom-tits, när vi träffades i turkiet? Allt det där, du gjorde mitt liv så jävla bra! Antar att man måste vara utan för att inse vad man egentligen har. Det finns ingen som du, inte på långa vägar♥ När jag fick det där smset, blev jag helt stum. Jag kunde inte ens svara för jag förstod ingenting? Ville han ha tillbaka mig nu eller? Jag skrev tillbaka att jag tyckte att vi borde träffas, för jag förstod ärligt talat ingenting av vad han precis skrivit till mig...

Vi träffas senare på kvällen och oj vad både han och jag log. Allt kändes som bortblåst för två sekunder. Vi kramade varandra i evigheter och vi pussades mer än någonsin, även fast vi egentligen inte borde. Där stod han, han som jag delat hela 16 månader med och nu ville ha tillbaka mig. Vad fan gör man? Jag som fortfarande var störtkär i honom sa att jag inte kan ta tillbaka dig här och nu, för då accepterar jag det du gjort mot mig. Men vi får se vad som händer. Vi kom överens om att börja träffas igen och sedan skulle vi se vart tiden tog oss. Han sa klart och tydligt till mig att han ångrat sig och att om han kunde få allting ogjort så önskade han att han kunde få det. Han står där och berättar för mig hur mycket han älskar mig, han säger till mig; det är dig jag vill leva med tills jag blir gammal och att vi kommer få det så jävla bra. Efter en sån här pratstund tror jag självklart att han vet vad han vill, varför skulle man annars gå tillbaka till mig?


Vi började träffas igen, hade det super mysigt och det började faktiskt kännas mer som förr. En vecka gick och allt kändes bra i hjärtat. När vi träffades, var han och jag som ett par, vi pussades, kramades osv. Men så fort vi kom utanför våra rum, ut till verkligheten, då var vi bara vänner igen. Vi var tillbaka till det där konstigt förhållandet, det förhållande vi hade innan vi blev tillsammans på riktigt. Denna gång, kände jag att jag inte orkade, jag orkade inte träffa dig och vara din "flickvän" när det vara bara vi och sedan vara din vän när alla andra såg. Så jag bestämde mig att träffa honom och fråga honom varför han ville ha det så här. Vet ni vad han svarar när jag frågar honom varför? Han säger att han inte vill inleda någonting för att han inte är säker och att han inte vill såra mig igen om det nu så är att han inte är säker. Fattar ni? Efter att han stått den där söndagen och sagt att han ångrar sig mer än någonting annat, så säger han nu några dagar senare att han IGEN inte är säker.


Så här ligger alltså allting till, så här har jag och Victor Jegendal hållit på sen vi gjorde slut. Eller det är en väldigt förkortade variation av det som hänt, men jag fick lov att skriva ner det, blir helt galen av att bära på det. Jag träffade honom senaste i torsdags då jag sov hos honom. I fredags sova han med någon annan jävla brud. Fattar ni vad som händer? Tog han tillbaka mig för att han inte klarade av att se att jag sakta men säkert började bli glad utan honom? Tog han då bara tillbaka mig för stunden, för att senare gör mig ledsen och besviken igen? Hur i helvete kan man som människa göra så här mot någon man en gång älskat av hela sitt hjärta? Jag som kan han utan och innan, men jag vet fan inte vad han håller på med nu. Är det någon som vet, så hör gärna av er och förklara för mig.

Jag vet bara en sak i mitt liv just nu. Det är att jag är värd något så mycket bättre. Jag är fan för bra för att må så här. Jag har världens lyckligaste tid med honom men det är bara en historia nu, jag får titta tillbaka på det vi hade och le. För i dagsläget ler jag tyvärr inte med honom, han tar bara mer energi än vad han ger mig. Man vill ju inte leva i ett förhållande där en ger och den andra bara tar? Det måste vara lika, på samma villkor.

Jag kämpade, jag försökte med allt jag hade för att vi skulle kunna lösa det här. Men du hjälpte mig ju inte och jag kunde ju inte fixa det helt själv. Det har varit svårt för både dig och mig och lämna det här, för det vi delar det delar inga andra i hela världen och det har varit värt mycket. Men våran enda utväg är kanske att vara ifrån varandra, jag vet inte? Jag vet inte hur jag ska avsluta det här egentligen. Jag är så arg och besviken på dig Victor Jegendal, vill egentligen bara slå och sparka massor. Men det skulle aldrig hjälpa, innerst inne känner jag fortfarande; LALO och jag vet att en del av mig nog alltid kommer göra det.

det jag kommer minnas av oss är bara det lyckliga

I think about the day I met the perfect stranger, I think about us
    I think about the day I got wrapped around your fingers, I think about us
I think about the way we laughed without a reason, I think about us
 I think about the day you left without speaking, I think about us
and I think about the love we had, I think about us..

Namn? Emma Sofia Eklund
När fyller du år? 10 juni
Några piercingar? yes
Vad har du på dig just nu? mjukiskläder
Vilken årstid är bäst? utan tvekan, sommarn
Hur ser den perfekta morgonen ut för dig? att få sova tills man vaknar och helst ha sin kärlek bredvid sig. sen ligger man och drar sig en stund och bara pussas och myser lite.   
Vad tycker du mest om hos dig själv? är en ärlig människa rakt igenom som alltid kämpar.
Vad är du bra på? att uttrycka mina känslor i ord.
Vem älskar du mest på denna jorden? pappa, mamma, maja.
Sover du hellre själv än tillsammans med någon? sover helst med sällskap.

ha en bra dag snygging!

nej nu ska jag ta bort mitt smink och vänta på att per ska komma hem så han kan rätta min engelska. sen ska jag dra på mig mjukisbyxorna och sedan vidare till V. så ikväll blir inge mer bloggning, hemma imorgon! puss

hittade precis ett gamalt usb-minne. blev nyfiken och bestämde mig för att titta igenom det.
där låg allting, hela våran resa. alla bilder på oss två och till och med våra konversatiner sedan 7an.
allt är så sjukt, hur fan hamnade vi här? hur kommer det sig att allt blev så här för just dig och mig?

du är mitt ljus nu i mörkret

morgonen var fantastik. kvällen inte ens i närheten.
jag sover inte än. jag kan inte. måste plugga.
måste göra annat, måste tänka. kan inte sova.
kan inte. kan inte. kan inte. vill inte. inte ensam.
jag är hemma själv, idag är jag ensam. för ensam.

det där ordet, det där lilla ordet. ordet på fyra små bokstäver. ordet som betyder mer än någonsin för mig. ordet som ändrade hela min syn på kärleken. ordet som har fått mig att känna mig så jävla älskad. det lilla, lilla ordet. att just det där ordet på små fyra bokstäver, tänk att det ordet kan betyda så mycket. att fyra bokstäver kan beskriva 8427628 st känslor samtidigt är så jävla underbart.  

...pierca tungan. har typ velat det i flera år nu, iaf sen jag var 14-15 år.
jag måste bara övertyga mamma. annars antar jag att jag får vänta ytterliggare 8 månader...

och josephine jäderqvist, om jag inte kan övertyga mamma, ska du isf vänta på mig tills juni. DÅ KÖÖÖÖÖÖR VI!

JAG LOG HELA DAGEN OCH HELA KVÄLLEN IGÅR. JAG VERKLIGEN BEHÖVDE DET, SÅ JÄVLA MYCKET. SKULLE JAG KUNNA SÅ SKULLE JAG KÖRA HELA LÖRDAGEN I REPRIS IDAG! MIN HELG HAR VARIT SÅ JÄVLA LYYYYYYYYYYYCKAD

                  

                  

                  

                 

                  

                   
                                                       foto; natalie olsson och lina öberg

snökaos, kom försent till skolan, skrev gruppprov, slutatde 11, käkade på stan med bästa josephine, köpte en kofta på jc, köpte en navelpiercing på guldfynd, åkte till fia och planerade inför nästa helg, träffade pappa och käkade med honom, åkte hem till grillby, packade upp och fixade lite, hem till V, hem igen och sova.

i söndags fick mitt liv en annan riktning. igen.

oehfewbndwödclkewfbjwlökdLQ DQWDJK

jag pluggar.

PLUGG, KÄK, TRÄNING♥, DUSCH, GODNATT

jag frågar dig, varför ler du för?
du svarar inte, utan fortsätter bara att le och ställer samma fråga till mig, varför ler du?
jag tittar dig i ögonen och ler tillbaka och säger.. jag vet inte.
fast egentligen vet vi båda två svaret, mer än någonting annat.

ligger under täcket. ska snart sova. imorgon är det måndag.
det betyder ny vecka. en ny vecka med en ny start.

har haft bland mina bästa helger på länge.
mina underbara vänner är så bra. så sjukt bra.
nu ska jag äta frukost, sen ska jag le hela jävla dagen!

igår fick du mig att förstå. allt bara hamnade på plats.
du har fått mig att våga inse det jag egentligen aldrig ville inse.
du har fått mig att verkligen våga se framåt och samtidigt ha en tro.
en tro på att jag kommer finna han, han som jag är värd.

jag var så förbannad, ledsen och besviken igår. så jag skrev faktiskt ner hela sanningen.
alla som hann läsa den har nu läst och fått en bild av hur den ser ut. men jag tog bort det.
jag vet redan. han vet redan. och nu vet även ni..

på kvällarna och nätterna när jag sov sökte jag alltid efter dig med min hand.
jag visste inte att jag letade så efter dig i sömnen (det är ju du som har berättat det för mig).
det är nu på senare dar då jag verkligen förstått att jag verkligen letade.
nu kan jag vakna av att jag letar med handen och aldrig når det jag söker...

igår, igår, igår, igår, igår igår.

det var ju ändå någonting som fick våra hjärtan att slå lite snabbare. vad var det?
och varför rusade ditt hjärta iväg? och även lika så mitt? varför?
och varför slog våra hjärtan så snabbt i takt till varandra just ikväll? vet du det?
vad var det som verkligen fick oss att känna så som vi gjorde? vad var det?
och frågan är, om det verkligen värt att slänga bort den här underbara känslan?

tycker du verkligen att det är värt det?  

tänk om man ändå bara kunde få byta liv med någon.
få flytta ner till göteborg typ, och bara leva för en stund.
oj vad jag önskar. jag vill så jävla mycket bort från
det här. bort från all jävla skit som man bär på.
oj vilken jävla frihet! eller?

jag vill framåt 1 år i tiden.
orkar inte leva i nuet.
vill inte heller.

liksom tavlan på min vägg sitter du fast
längtan efter dig idag sätter klorna i mig långsamt

att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

att vara stark är
att leva livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

att vara stark är
att se ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit.

har precis varit och handlat med pappa.
när jag kom hem läste jag ett meddelande
av en tjej som jag fått på facebook.
hon skrev så här;

Kom in på din blogg genom en annan blogg.. kan inte sluta läsa allt du skriver,
det är så fint och jag blir berörd av varenda ord. jag kan inte säga att jag vet vad du går igenom,
men jag förstår och dina ord gör ont, du skriver så vackert så jag blir tårögd!

det är så många som sagt så mycket underbart om mina texter.
ni är underbara. jag kan inget annat än att säga; TACK SÅ HIMLA MYCKET!

varför är det så jävla svårt att säga nej istället för ja?

starkare än du.

du ville sköta det snyggt
smög som en orm i den trädgård vi byggt
men jag såg dig klart
så som jag sett dig förut

för jag är knappast den enda som bär på ett sår från en kärleksaffär
och även jag kommer stolt att gå hel ur det här

för den som älskar
lever hoppet alltid kvar
trots huggen i mitt hjärta
ska det läka där du skar
för den som älskar
kommer kärleken på nytt
en längtan kommer växa
när bitterheten flytt
för den som älskar

jag borde frusit till is
det var som upplagt för krampaktig kris
men jag kommer resa mig
så som jag rest mig förut

FAVORIT:
Mat: oxfilé
Låt: kärlekens tunga
Sak att göra: umågs med de som göra mig lycklig. shoppa kommer högt på listan också, hah
Sport: fotboll i mitt hjärta
Dryck: vatten
Kläder: leggings med någon mysig tunika
Film: haha vet inte.
Bil: ingen aning

ANTAL:
Gånger du varit kär: kär har jag bara varit en gång i mitt liv
Förälskad: 3
Gånger ditt hjärta brustit: 2
Hjärtan brustit på grund av dej: det har jag faktiskt ingen aning om
Gånger ditt namn varit med i tidningen: vet inte, några gånger.
Ärr du har på kroppen: typ två bara, tror jag. båda på knäna

ÖVRIGT:
Vad har du gjort idag: skolan, packat, suttit vid datorn, firat emil som fyllde 18 igår
Var det kul: helt okej
Hur tidigt stiger du upp: skoldagar runt 7, på helgerna är jag sån som sover jag bort hela dagarna
Gillar du att slåss: haha, inget som lockar direkt
Vad ska du göra ikväll: inte ett piss, sova
Är du seriös: haha, oftast
Vad är du allergisk mot: inget
Var har du ont: i hjärtat
Använder du hårspray: väldigt sällan, men ibland
Kan du stå på händer: yeeeeees, till och med gå på händer
Favoritserie: one tree hill i mitt hjärta

jag hade inget val. för mitt egna bästa fick jag lov att säga det jag sa till dig imorse
då vi satt bredvid varandra på bussen. vi höll i varandras händer hårdare än någonsin
samtidigt som både dina och mina tårar bara forsade ner på våra kinder.
OCH det var jobbigt, jag hatar att se dig gråta, det gör så jävla ont i hjärtat.

jag ville egentligen inte det här. inte alls. 
men jag säger precis som du, jag vill men jag kan inte.  
jag kan faktiskt inte låta mig själv lida mer utav att bara titta på.
igår bestämde jag mig, idag stängde jag våran dörr.
nu är det bara du som kan öppna den igen. bara du.
och om du väljer att inte gör det, kan jag inget annat än att säga;
all lycka till dig i livet. jag kommer aldrig glömma oss. aldrig

orkade inte ens gå klart hela skoldagen idag.
pappa fick åka hem enda från sthlm
och hämtade mig efter lunch.
sen har det inte varit mycket annat
idag. prat, prat, prat och prat. 
jag älskar dig pappa, utan dig
skulle jag inte ha orkat detta.

att slå sig mot bottens kalla och kyliga golv igen.
på mindre en än månad är jag där för andra gången.
fan, jag som hade klättrat en bra bit på vägen.
nu är jag här igen, allt vände på en jävla dag.
sanningen springer alltid ikapp, idag sprang
den förbi mig...

bara för att ett av alla våra kapitel i ditt och mitt liv har tagit slut så verkar folk tro att vi inte ens kan se på varandra längre? hallå, det här är den enda människa jag kan utan och innan, och han är den enda som kan mig till 110%. han var min bästa killkompis innan vi blev ett och det är han än idag. jag är glad att vi har den relation vi har till varandra i dagsläget (även fast jag är väldigt ledsen över det som hänt) och att vi inte bara sagt "hej då förevigt" till varandra. vi umgås, håller kontakten och fortsätter vandra, fast på en annan väg i livet. vi har bytt och tagit en annan riktning. jag och victor att haft något enda sedan 7an, inte en chans att jag klarar mig utan denna människa. det har alltid varit emma och victor, på något sätt.

en av mina största rädslor just nu är att vara ensam, jag hatar det. 
och just nu sitter hemma själv och försöker ta tag i lite plugg. det går inte alls bra.


skulle vi baka bandet i mitt liv, kanske sådär två månader. skulle jag ha älskat denna stund.
jag har egentligen aldrig haft någon rädsla för ensamhet, tvärtom. jag älskade visa stunder då jag fick
vara ensam. speciellt när det gällde stunder då jag skulle plugga. jag älskade att sitta hemma bara jag, prata högt med mig själv och spela hur hög musik jag ville utan att någon klagade.

nu spyr jag på sådan här stunder. att sitta hemma helt själv utan ett endast ljud klarar jag inte ens av i dagsläget. jag måste ha tvn, radion eller spela musik  för att jag inte ska bli helt galen. vem fan är jag? vem fan har jag blivit? jag börjar bli rädd för mig själv. jag känner inte igen mig?

jag har alltid varit en stark person som hatar att förlora. OCH jag ger mig aldrig.
vart fan är den emma? finns hon inte mer?

jag fattar ingenting längre, fan vad är det som händer i mitt liv?

jag har sett din den där blicken förr.
jag har sett lågor slockna.
hoppas att jag nu har sett fel.
men dina svar är så trötta?
försöker verkligen ta det kallt,
men oron finns där ändå.

i ensamheten plågar jag mig själv,
och låter faktiskt tårarna få finnas.
för jag vill inte visa hur rädd jag är just nu.
inte förrän jag får veta helt säkert.

som ett timglas, är kärkek.
och jag kan bara inte hjälpa det.
jag kan verkligen inte det.
jag kan inte heller hjälpa att jag älskar dig.
att jag faktiskt älskar dig, för jävla mycket.

men än någonsin

jag mår hyffsat bra idag. hyffsat jävla bra.
det är en sån jävla skön känsla att börja
resa sig och klättra upp från botten.
jag hoppas på att resan uppåt fortsätter nu.
orkar inte dit ner. inte igen.

dagen har varit upp och ned.
från botten till toppen.
från toppen till botten.
jag fattar ingenting.

när väl du har börja förstå, glöm då inte mig.

jag hoppas det lilla ljus jag ser blir till ett stort solsken igen.

fuck. jag måste plugga.
varför sitter jag här?

jag vet att jag ljugit.
jag har ljugit för att lura mig själv såklart.
klart jag ville hem, mer än någonsin.
hem och se dig. hem och krama om dig.
alla helvetes inlägg jag skrivit om dig, i dom finns det ingen sanning.
allt är för att lura mig själv. 

du är bäst i mina ögon egentligen. 
och att jag tycker du är bäst, det vet du. du vet allting. 
allt det där inga andra vet, det vet du! du&jag, vi vet.
 

jag önskar så att det var tvärtom.
att du fick sitta i det här jävla helvetet
och att jag istället fick känna det du känner..

hoppas ditt hjärta verkligen ler.
jag hoppas verkligen inte det!