en av mina största rädslor just nu är att vara ensam, jag hatar det. 
och just nu sitter hemma själv och försöker ta tag i lite plugg. det går inte alls bra.


skulle vi baka bandet i mitt liv, kanske sådär två månader. skulle jag ha älskat denna stund.
jag har egentligen aldrig haft någon rädsla för ensamhet, tvärtom. jag älskade visa stunder då jag fick
vara ensam. speciellt när det gällde stunder då jag skulle plugga. jag älskade att sitta hemma bara jag, prata högt med mig själv och spela hur hög musik jag ville utan att någon klagade.

nu spyr jag på sådan här stunder. att sitta hemma helt själv utan ett endast ljud klarar jag inte ens av i dagsläget. jag måste ha tvn, radion eller spela musik  för att jag inte ska bli helt galen. vem fan är jag? vem fan har jag blivit? jag börjar bli rädd för mig själv. jag känner inte igen mig?

jag har alltid varit en stark person som hatar att förlora. OCH jag ger mig aldrig.
vart fan är den emma? finns hon inte mer?

jag fattar ingenting längre, fan vad är det som händer i mitt liv?