sjuksköterskeprogrammet

 allit slit under tre år lönade sig ändå, jag är så jävla glad. helt sjukt att jag kom in, och 
i uppsala dessutom. nu vet jag iallafall hur mina tre kommande år kommer att se
ut, de oskrivna bladet är inte längre tomt. tvärtom och det känns
så jävla bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0