ibland slår det mig, att jag har spenderat över fyra år med min andra halva. fyra år,

det är en lång tid. jag hade inte ens hunnit fylla 16 år när vi blev tillsammans, och

idag är vid båda 20. jag är så glad över all tid jag får spendera med victor, vi har

tagit oss igenom så mycket tillsammans, både med- och motgångar. jag

brukar ibland tänka på att det är så häftigt att vi fortfarnade är så

himla kära i varandra. jag är så jätteglad över vår

kärlek. den är absolut bland det

finaste jag vet.

Jag känner mig halv, tom. Som att något saknas. Nästan lite naken. Egentligen har det bara gått tre dagar och 21 timmar sedan han kastade sig upp ur min varma säng. Han hade försovit sig. Precis som vanligt. Tre sekunder senare, vi står i min allt för kalla hall och kysser varandra ömt hejdå. Jag naken och han fullt påklädd. Fem gånger var hinner vi säga att vi älskar varandra innan jag stänger dörren. Fem gånger. Mina trötta ögon drar sig till fönstret. Steg för steg ser jag honom komma närmare bilen. Steg för steg längre bort från mig. Varje gång gör det lika ont. Jag går och lägger mig igen. Jag kan inte somna om, orsaken är alla tankar och en allt för högljud fluga. Tankar som att vissa av dagarna jag har framför mig kommer gå allt för segt dyker upp. En obehaglig känsla tar över min kropp. Jag kan forfarande inte sova. Jag vrider och vänder på mig. Tillslut bestämmer jag mig för att gå in och lägga mig i min systers tomma säng. Nytt rum, ingen fluga, nya tankar. Jag lägger mitt egentligen allt för trötta huvud ner på den kalla kudden. Tillslut somnar jag. Äntligen. 

 

Fyra timmar senare och mamma kommer in och väcker mig. Jag går upp och äter frukost, samtidigt som jag äter min macka bläddrar jag i morgontidningen och på sida fyra står dom där orden. Orden som kommer att ge mig en sådan energi till att nästan med glädje klara av 13 dagar utan honom, han som annars alltid ligger bredvid mig i sängen när jag vaknar. Jag hämtar saxen och klipper ut den fina meningen. Därefter går jag och hämtar min 500-sidors bok. Jag öppnar boken och lägger ner den urklippta meningen som ett bokmärke. Jag ler och en glädje sprider sig i hela min kropp. Jag stänger sakta, sakta igen boken samtidigt som jag läser meningen ännu en gång.. "Trots att det gör ont att skiljas åt så finns det inget vackrare än att återförenas."  Sedan mumlar jag tyst för mig själv...

 

Återförenas. Jag längtar. Redan. 

 

igår fyllde världens bästa mamma år. vi hade en mysig kväll tillsammans med

släkten för att fira hennes 43 år! efter firandet igår när jag gick och la mig slog

det mig, ännu en gång, vilken fin mamma jag har. vad skulle jag ta mig till

utan henne? hon är min stora trygghet här i livet och det finns ingen

som jag ser upp till lika mycket. min mamma är verkligen

den vackraste, starkaste och smartaste 

kvinna jag vet. 

 

han som gör mig till världens lyckligaste tjej,

han som får mig att le som ingen annan.

han, just den där fina människan på

bilden, är den bästa människa

som någonsin cirkulerat

i mitt liv.

♥

 

 

lite bilder i från förra helgen då jag och min älskling var i örebro.

så sjukt att vi varit tillsammans i fyra år, men så underbart!

du får mig att må som bäst victor, älskar dig så

enormt mycket. du, jag och