att det endast är 62 dagar kvar tills jag tar studenten känns... så himla skönt,
 men samtidigt jävligt läskigt. är det då livet börjar på riktigt? att hösten ännu
 är ett oskrivet blad känns konstigt. men det är väl bara att börja vänja sig
 antar jag. för det oskrivna bladet kommer vara tomt enda fram tills juli,
då jag vet om jag kommit in eller inte. kommer jag plugga? jobba?
 jag vet ingenting längre. förutom en sak. den 8 juni smäller det
 och då kommer jag dansa tillsammans med lyckan.
 lyckligare än någonsin!