jag hade inget val. för mitt egna bästa fick jag lov att säga det jag sa till dig imorse
då vi satt bredvid varandra på bussen. vi höll i varandras händer hårdare än någonsin
samtidigt som både dina och mina tårar bara forsade ner på våra kinder.
OCH det var jobbigt, jag hatar att se dig gråta, det gör så jävla ont i hjärtat.

jag ville egentligen inte det här. inte alls. 
men jag säger precis som du, jag vill men jag kan inte.  
jag kan faktiskt inte låta mig själv lida mer utav att bara titta på.
igår bestämde jag mig, idag stängde jag våran dörr.
nu är det bara du som kan öppna den igen. bara du.
och om du väljer att inte gör det, kan jag inget annat än att säga;
all lycka till dig i livet. jag kommer aldrig glömma oss. aldrig