RÄDSLAN HAR SNART TAGIT ÖVER HELA MIG

jag vägrar inse att jag sårar mig själv.
jag har också val. jag väljer faktiskt mitt.
jag har bara inte vågat se verkligeheten än.
den är för jobbig och jag vill inte tro att allt 
som hänt förstörde allting. dig, mig och oss. 
du har varit min andra halva sedan år tillbaka.
jag är rädd att leva halv. att inte vara hel.
vem fan är inte det? jag orkar snart inte mer..

jag är rädd, så jävla jävla rädd...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0