åh, läste precis mailet som jag fick av victor förra året när jag var i thailand.
när han beskrev hur mycket han saknade och älskade mig. även när han skrev
och berättade om en av hans önskningar här i livet, att det alltid skulle vara vi. 

efter jag läst mailet så rann tårarna som aldrig förr, pga både lycka och saknad.
just pga alla fina ord jag läste och att det nu är jag som sitter här hemma och
känner likadant, fast ett år senare. sjukt. sjukt vad jag saknar nu.

och fortfarande, det har bara gått tre små dagar MEN att veta
att det är hela 11 dygn kvar innan jag får träffa honom igen,
det är just det som gör att saknaden blir så stor redan efter några dar.
och det är även anledningen till att tårarna ville göra mig sällskap
redan nu ikväll. bara efter tre små, små dagar...

♥