några slag på tangenterna och du trodde att allt var okej. du skrev jävligt många rader till mig och just då var allt som bortblåst, eller var det inte så du uppfattade det, din falska människa? du snackar bara skit. du beter dig som skit. du är skit. helt ärligt så trodde jag aldrig att en människa kunde sjunka så lågt i mina ögon som du nu har gjort men just nu ligger du längst ner av alla jag känner.

så mycket som både du och jag trodde skulle ändras efter raderna vi skrivit till varandra. jag är en ärlig människa, så jag trodde på detta, jag gav dig till och med en chans efter allting. men nu skulle jag aldrig, efter allt jag nu sätt, ändra mitt beteende mot dig. du är inte ens värd att säga hej till. ibland kan jag tänka på om det ens var rätt av mig att svara på dina rader som jag gjorde. men så här i efter hand önskade jag att du aldrig ens fått tillbaka en liten punkt av mig. för du är inte ens värd mina ord. och då har det fan gått långt.

det finns absolut ingenting som kommer få mig att ändra min uppfattning utav dig (även fast jag ett tag var på väg att göra det), det är du själv som satt dig här, för allt som du har gjort är grunden till min uppfattning utav dig. så du har ingen annan att skylla, bara dig själv.  

egentligen är detta kanske onödigt skit att skriva? jag vet inte. det enda jag vet är att du är en sådan stor förlorare i mina ögon, i allt du gör. för du förlorade, igen.