När han ringer för att han säger att han saknar dig. När han skriver för att han säger att han vill höra hur du mår. När han pratar som om han inte alls krossat dig och fått dig att ligga sömnlös på nätterna. Fått dig att bränna sönder mobilen med blicken i flera dagar, i flera veckor. När han vill träffa dig. När han ber om att få träffa dig för ni hade ju så roligt ihop.

Så är det alltid en liten del av dig som faktiskt vill det. Inte för att du saknar honom. Inte för att du vill ha tillbaka honom. Men ibland får den lilla delen dig att göra dumma saker. Den har fått mig att göra dumma saker. För man har trott att han menat allvar. Och om inte så har man viljat han skulle göra det, så man träffar honom. Inte för att du behöver hans sällskap, du vill bara visa vad han missar. Få han att ångra sig. Höra att han ångrar sig. 

Men vet du? Det händer inte. Hur gärna man än vill. Hur gärna man än önskar. Jag vet det. Man vill så innerligt men vad är det egentligen man vill? Man vill laga sitt sårade ego. Det svåra var egentligen aldrig att förlora honom. Det värsta var att han inte ville ha dig. Det enda du faktiskt förlorade var ditt ego. 

Och jag vet hur mycket man kan offra för att laga det. Värdigheten, framförallt. Det är inte värt det. Inte alls. Så offra ingenting. Även om det tar emot. För det finns bara ett sätt att laga ett sårat ego på, och det vet jag nu. Man måste lära sig att älska sig själv trots att alla andra inte gör det.

skrivet av; http://eemmaeemma.blogg.se/

 läs hennes blogg, hennes texter. helt underbara.