jag står i fönstret. även fast det är alldeles becksvart och 147 minusgrader ute så lockar ändå någonting mig att vilja gå ut i kylan. ut och gå. bara gå. varv efter varv. rensa tankarna. tänka så mycket så att man tillslut inte orkar tänka. så att man tillslut bara går och går utan en enda tanke. går det, eller tänker man alltid? kan man verkligen rensa tankar, eller finns dom alltid där, nånstans?