alltså helt ärligt, jag kan fan inte ens avgöra vad som är värst?

- att se min torkade ros som jag fick av dig på skolavslutningen i 9an

- att se din blåa tandborste stå bland alla våra här hemma

- att försöka somna och se våra lyckliga minnen som ett bildspel i tankana

- att läsa ditt brev som du skrev till mig, då du skulle försöka förklara hur mycket du älskade mig

- att titta på alla våra bilder jag har på datorn på dig och mig

- att läsa alla våra gamla konversentationer som jag sparat enda sen 7an  

- att titta på mitt halsband med din första bokstav på

- att titta på mitt armband med ditt namn och vårat datum inristat i

- att titta i min almanacka och se alla gånger jag skrivit upp våran månadsdag

- att läsa alla gamla och kärleksfulla sms som ligger i sparade meddelanden på telefonen

- att lyssna på våra låtar, when the children cry och du är allt

- att titta på våran tavla vi gjorde tillsammans en varm sommarnatt förra sommarlovet

- att tänka på minnen, som den gången du och jag tittade på stjänorna och jag såg mina första stjänfall

- att tänka på alla gånger då du sagt "jag älskar dig" med bara ett enda ord, ordet som början på L

- att varje gång man tar parfym behöva tänka att det var min födelsedagspresent från dig

- att varje gång man går in i sin garderob så lyser helt plötsligt den vita tröjan du gav till mig upp

- att varje gång man ska packa idrottsväskan så ligger alltid din träningströja högt upp i högen

- att behöva längta och sakna så man nästan går sönder

- att tänka på oss när det är stjänklart, för vi hade världens stjänklaraste natt tillsammans

- att tänka på alla gånger vi sagt bullen till varandra

- att veta att alla sms som ligger på sparade meddelande i telefonen är från dig

- att läsa meddelandet som du skrev till mig på fb när jag var i thailand, som innehöll så jävla mycket kärlek

- att varje gång vakna upp på morgonen och vända sig om och se efter om du är där

- att behöva drömma drömmar om att allt blivit bra

- att tänka på alla gånger du och jag pussades i smyg, då ingen visste

- att sakna dina mjuka läppar och din lena kropp

- att sakna tryggheten hos en annan människa

- att inte kunna berätta alla dom hemligaste hemligheterna som jag bara vill att du ska veta

- att inte längre kunna springa till dig om något inte stod rätt till

- att inte längre ha den man älskar mest utav allt tätt in till dig


jag skulle kunna räkna upp A4 med minnen och tankar. men jag vill, vill, vill inte ha det så är något mer, jag vill inte lämna detta! inte alls. snälla, säg att TIDEN kommer göra detta bra igen. du har nu blivit min dröm, du är min enda och största dröm här i livet. nu är det MIN tur att vänta. jag väntar i år och dar om det så behövs. jag vill inte vara utan dig. du är en enda människa i livet som fått mig att känna som jag gjorde. bara du kan göra min dröm sann. bara du. 

/E